På eftermiddagen var det träning för Karin Thunander igen med Scott. Scott var tung och oengagerad idag. Han gjorde visserligen allt som han skulle med helt ok fart och vilja men han såg tung ut. Han har varit lite dålig i magen i natt efter ett tuggben igår på teoridagen så det kan ha påverkat.
Tyvärr så är min telefon fortfarande så dålig att jag inte kan ta ut den i kylan vilket resulterar i inga bilder. Jag gör ett tragiskt försök att förklara. Ha uppseende att mina avstånds angivelser säkert både är underskattade och överskattade.
 |
| en gammal bild tog jag istället. |
uppgift 1 var att ta en vanlig enkel markering. Den landade ca. 80 meter framför i ett dike. Sedan placerades en boll ut ordentligt nedgrävd i diket och vi fick skicka. Här gick Scott snabbt ut men tog aldrig ner näsan. Efter lite uppstyrning kom han rätt. Sedan gick det en markering 20 m bakom första närsöket som de fick hämta sedan var det en närsöksboll i diket igen. Bättre denna gång. Sedan gick det en markering på samma område på ca. 100 m sedan en i linje med den på 50 m och sedan en markering till höger om oss på ett nytt ställe. Hämta den närmast dummyn sedan den längst bort och låt den sist kastade ligga.
Här släppte jag ut Scott lite långt på den korta men han hade fått så fin vind när han passerade första gången att jag trodde han skulle det men det fick han inte och jag fick stoppa och försök mot mig.
Sista tog han bra över två gamla legor.
Sedan var det nästa övning då var det en markering upp i skogen men innan vi hämtade den skulle vi ta en dirigering. Scott kom fel i vind och jag skickade vänster och sedan fick jag ta hem honom lite och sedan närsök. Karin tyckte det blev för många signaler. Hon tyckte stopp och sedan närsök. När man blåst närsök så ska hunden söka i det området man angivit. För det närsöket jag tränat scott i blir avståndet lite stort och jag inser att det blir mer dans om man lägger över ansvaret på hunden och ber honom söka där. Alltså låta närsöksområdet vara lite större, inte bara de 10 meterna som jag har.
Lärdom: Att föra hund ska vara en dans inte pingpong.
Sedan gick vi vidare till en skogsbacke. Vi klättrade upp i backen och skulle skicka hundarna ner mellan träden ut över en äng och till skogskanten. Ett ganska långt linjetag. Hundarna hade innan vi börjat sett dessa läggas ut så det gick lätt. Men sedan skulle vi skicka tillbaka till samma område, blåsa stopp och sedan ett långt vänster tecken till ett annat område de sett innan. Det som är så bra med Karins övning med långa vänset och höger tecken är ju att hunden går automatiskt på lydnad och vana vänster cirka 50 meter men för många är det där det tar slut men här kommer hunden på det kända området precis innan och det blir så bra.
Vi avlsutade med tre dirigeringsområden i olika terräng.
Tack för en super träning.
Dessutom kul var det att Uffe och Milton (scotts son) kom ut och tittade. Det ledde att vi kom in i en diskussion angående att många i Sverige förväntar sig mycket av sina unghundar lite för tidigt, vilket mest leder till stress. Karin tipsade om att Anders Carlsson hade skrivit bra om det så nu när jag läst det så tipsar jag i min tur att läsa detta inlägg som heter valpar på anders och Mirjams blogg:
http://www.carmals.blogspot.se
Detta var ju något som även Kenth Svartberg talade om som ett generellt problem igår på teoridagen
Åh lät som en väldans rolig träning det där! Har aldrig tränat för Karin, men hon verkar bra!
SvaraRadera