Vi inledde med fika för att gå igenom vad vi ville träna på och för att tala lite om var vi stod just nu i träningen. Jag tycker att det är svårt att komma på något eftersom jag kan känna att vi behöver många olika upplevelser i många olika miljöer och olika störningar.
Däremot kom Helena snabbt på ett upplägg som skulle passa allas önskemål.
Den korta versionen är att det jag tar med mig är att:
- räkna in vinden mycket mer!
- Kanske inte träna i storgrupp med många andra hundar ett tag. Det blir mycket passivitet för Scott vilket gör honom uttråkad.
- Han behöver svåra uppgifter då han blev taggad när det var svåra dirigeringar.
- Nu blir det markeringsarbete i två veckor inför WT på Lidingö.
- Måste jobba på mina UT kommandon på långt håll, jag blir stressig i rösten och hörs knappt får som en höna i halsen...)
Långa versionen och förklaringar till mina slutsatser:
Vi inledde med vad Helena jämförde med en stillastående Walkup. Alla stod utplacerade i ett område och sedan skulle vi skicka på markeringar som gick förbi andra ekipage. Dessutom bestod en placering av ett målområde som låg precis framför ett granplantage som blev som en vägg för hundarna. Först droppade Helena en tennisboll i området som skulle hämtas in. Sedan sköts det en skottapport in i granarna men en tennisboll var dolt utplacerad ppå samma ställe som den tidigare bollen. Varpå man först skulle skicka på tennisbollen och sedan skicka över den gamla legan ut på markeringen. En svårighet var att vinden låg på så att vi blev "tvungna" att släppa hundarna ganska långt in mot granarna för att sedan blåsa stopp och lägga ner dem på ett närsök, sök emot mig. Scott löste denna uppgift bra. Han var lite seg efter det blivit halvlång väntan i denna övning innan, när de andra hundarna arbetade. Innan vi fick göra denna fick vi en markering förbi Sara och Malva (Thorsvi St Magdalene). Här blir Scott lite gentlemannamässig och vill inte störa den andra hunden och tar en liten lov förbi. Detta gjorde dock att han kom ur linjen och tappade sitt mål. Jag blåste stopp lite för tidigt (nybörjarmiss) beroende på vinden. Jag skicka på en höger dirigering men det var ju utkommando han behövde för att få vind. Helena stoppade mig och med rätt signal så blir det rätt. :)
Denna övning blev lite för lång väntan för scott när 6 hundar ska arbetas igenom och han blir uttråkad och blir lite tuggummi i huvudet när han väl ska arbeta. Jag kanske ska undvika gruppträning och satsa mer på privatträning? Med en eller två hundar utöver Scott,.. Han har verkligen blivit bättre i fart och motivation och vi är på god väg och då kanske jag inte ska utsätta honom för många, enligt honom, tråkiga tillfällen. Jag får gå med utan hund istället för oj vad jag lär mig av att titta på andra.
Om mina beskrivningar var svårförstådda så har finns det Fantastiskt fina ritningar har duktiga Jenny gjort på sin blogg!
Sedan var det dags för dirigeringar i ett nytt område. Två områden lades ut som var dolda för Scott. Första skicket var väl så där. Det var väldigt långa och svåra dirigeringar (sa Helena) men han gick ut fint och kom bra men hade glömt att koppla på näsan. Han jagade sig bort mot vänster och jag blåste stopp. Vilket han inte tog... Det brukar han ju alltid (har ni hört den förr).
Jag sprang ut och satte tillbaka honom. Helena tyckte dock att jag skulle göra om hela linjen vilket jag gjorde och då blev det bra. Det som var kul att se var att Scott verkligen vaknade när det blev svåra dirigeringar! Det tyder på att han har blivit mentalt starkare. Förrut behövde man verkligen leka upp honom för att han skulle komma tillbaka från låg inställning. Nu räckte det med en svår uppgift/dirigering. :)
Sedan kom det en långa skottapport medan Jenny och Oban jobbade på dirigeringen. Scott löste markeringen bra trots dolt nedslag (granplantage). Jobbade fint i rätt område hela tiden.
Andra dirigeringen blev riktigt bra. Lite vinglig linje men med tanke på att det var motvind så är jag nöjd. Jag hade mer is i magen och han gick på bra.
Det enda är att jag vill så gärna vara i rätt timing och hinner inte alltid andras ordentligt när jag ska trycka på scott med ut på långt håll att min röst blir mesig och hörs inte. Jag måste finna ett lugn och en trygghet i det. SÅ många år jag stått i ett ridhus och instruerat så kan jag, jag måste bara finna det snabbare.
Som sista fick han en skottapport, en direkt markering då den kom väldigt långt. Men även den plocka han in effektivt.
Nu är det myspys i veckan och sedan kör vi igen på fredag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar